Stolpe

imgp6450stolpenHöstpromenad i ett jäkla blåsväder. Vad gör man som hund i väntan på grönt. Jo, först närmar man sig lugnt och stilla stolpen och nosar lite intresserat. Och sedan, ja va faen, det tar ju tid innan vi får gå…

Premiärlejon

Ekeblads sluss i eftermiddags, den översta av tre i Polhems tänkta slussled. Den användes en enda gång enligt annalerna. Premiärlejon var kungaparet Lovisa Ulrica och Adolph Fredrich som slussades genom här. Leden var lite för djärv; för nära fallen, för brant och för snålt tilltagen och aldrig i bruk. Den får väl i backspegeln mest betraktas som ett pilotprojekt. Trots ett otroligt hårt arbete med mycket mans- och allmän resursspillan blev det rätt misslyckat, men ändå tillräckligt bra för att stimulera till nästa steg. 1800 års led band till slut ihop Östersjön och Stockholm med Västerhavet och Göteborg vattenvägen tvärs genom landet. Ett rent underverk! Slussarna och de vilda forsarna var under en period en våt dröm för både turister och ingenjörer. En plats som bara måste besökas.

Spår från förr som leder till nu påminner om den beslutsamhet som ledde till att platsen vi bor på blev till en större ort.imgp6018ekebladimgp9800kungastenJag gissar att kungaparet besökte jättegrytan och sedermera kungsgrottan vid samma tillfälle som de lät sig slussas, alltså den nionde augusti år 1754. En mansgrotta i ordets rätta bemärkelse, som någon gång i framtiden äntligen borde bli mer av en ”womens cave”. I så fall coolt och efterlängtat. Men man vet ju inte. Hans majestät kanske blir hundra, och abdikerar gör han knappast gubbtjyven.

Vid tredraget idag

Hösten är inte långt borta, men färgerna dröjer. Och fortsatt varmt och gott är det också. Jag hamnade uppe på Forngården där en man höll på att måla klockstapeln. Den flyttades hit från Sjuntorp 1936 enligt samma farbror. Han har skött om byggnadernas fasader under tio år nu, med både tjära och Falu rödfärg. Klocktornet står ganska utsatt och behöver bättras på ungefär var tredje år, de övriga byggnaderna håller dubbelt så länge innan nästa underhåll. Snacksalig är han, pratar bred halländska. En trevlig prick.

Medan vi står där och pratar, öppnas falluckorna. Lördag och klockan är runt tre, dags för fallpåsläpp. Tanken slår mig att för inte länge sedan rusade vattnet rått dånande genom ravinen, ut mot det väntande havet. Hela tiden. Mäktigt och aldrig nånsin tyst…imgp5751fallpaslappimgp5765malarnimgp5761klockstabelimgp5642ekollonimgp5675hostimgp5810players
Några röda löv hittade jag också, och på Strömkarlsbron flockades ett större gäng snart tonåringar och snackade Pokémon Go.

Tre veckor gammal skåpmat

Bläddrar förstrött bland bilder från för tre veckor sedan. Jag duckar nämligen för Skavlan, liksom inte min tekopp… Man kan se det som ett bra sätt att göra annat :)

Nedan vajande säd från Tunhemsslätten och Byklevsfallet på sparlåga.imgp1230sadimgp1180fallet

Höstdagjämning

När höstdagjämningen kommer känns det nästan ledsamt. I år är det fortfarande varmt och gott, inte så höstligt än men påtagligt kortare dagar.

Första bilden påminner om ett Mangroveträsk, men är bara en simmande al vid Strömsvik.imgp5514mangroveimgp5526bukettViolett bukett från samma ställe som ovan.imgp5554hostdagjamningenSåsom i en spegel.

Söndag i Grundsund

Vi tog en sväng till kusten igår, kärleken och jag. Först till svärmor i Lysekil och sedan till krögarsvågern i Grundsund. Han bor mitt i smeten på Östra kajen, varifrån han ser rakt över vattnet till Västra kajen till sin restaurang. Äpplet är från det enda trädet vid hans vackra hus.imgp5344appletimgp5328tralareAtlantic vid kaj. Hon levererar allt som oftast prima råvaror till krogen Smultron & Tång, som ligger alldeles bredvid. Känns som essensen av Bohuslän, på nå’t vis…