Lördag, sen morgon. Behagligt väder, lite mer färg på gång. Skön känsla…

Kameran var med på cykelturen på väg hem från jobbet. Det blev ett par stopp, brukar normalt ta fem minuter att ta sig hem. Nu tog det en timma. Rätt behaglig temperatur, skönt höstväder helt enkelt, men ännu inte mycket färg… Du ser ett par av bilderna från turen här. Den översta visar några höstlöv som snabbt flyter förbi med strömmen i en av kraftverkskanalerna. Själv står jag på en liten bergknalle nere i kanalen, ganska cool känsla, nästan som att stå på vattnet. Underst stans nya höjdare, lär väl nå runt femtio meter mot skyn. Jag tror, till skillnad från många olyckskorpar, att det kommer att bli rätt bra. DÄREMOT är jag mycket nervös för gatu/ parkavdelningens bravader och troligen även torget, japanska bron med flera projekt. Det som skulle kunna tillföra en riktig stadskänsla blir tvärtom, en tråkig förortslayout i deras händer. Gestaltning är förmätet att kalla det. Tragiskt.

Testade att förvränga en av mina bilder.
Får man göra egen ”konst” av andras verk? Var går gränsen för verkanshöjd?
Denna figur berikar Trollhättans offentliga rum. Och mig.

Brothers in Art. Dessa herrar förefaller känna varandra, eller så har de helt enkelt samma preferenser. Bilden från finissaget på folkets utställning på konsthallen häromveckan.